Det är på riktigt

Det kommer ett till inlägg senare ikväll, men kan inte låta bli att skriva ett nu. Vi hade besök på DIBF igår av ordföranden i Svenska Innebandyförbundet, L-G Tjärnqvist. En trevlig bekantskap som stod med båda fötterna på jorden och med stor förståelse för "gräsrötterna".

Vi visade honom även Lugnet och FK Arena, och jag kan inte låta bli att fundera, tänka efter och tillbaka, samt faktiskt nypa mig lite i armen. Där står vi, i en innebandyförenings EGEN hall, alltså en egenägd hall BARA för innebandy, och tittar på en Lek- och Lärträning för 99:0r och yngre.

Som leds av en gammal elitseriespelare i ishockey och en gammal fotbollstränare. Världen är liten och - bevisligen - världen förändras.

Innebandy har, på endast ca 27 år, blivit Sveriges näst största lagidrott med över hundratusen licensierade spelare, mörkertalet av människor som spelar innebandy sägs vara en halv miljon, TV-sändningar, VM och annat.

Det vi inom innebandyn har lyckats med, har ingen annan lyckats med. Nu gäller det bara att fortsätta se framåt, våga vara annorlunda och våga förändra och förnya. Det är som alla vet betydligt lättare att ta sig till toppen än att stanna där.

Ni som har varit, och är med om detta, skall vara stolta! Och vara lyckliga över att ni fått varit med om den här resan.

Innebandy är inte längre bara en livsstil. Och heller inte ett begrepp eller en företeelse bara i svensk idrott, utan i hela Sverige som land och kultur också. Innebandy är kultur.

Förstå.

*****

Here to stay
/Nordström/