Vi hade roligare förr...

Mycket i bloggen handlar ju om det som varit i min innebandyvärld. Och jag säger det igen, det kanske inte var bättre förr, men det var fasen så mycket roligare! Och mer spontant och bättre sammanhållning. Och framför allt hände det ju så mycket kultsaker som definitvt inte händer idag.

Drar därför några små anekdoter från den gamla Falu IBK-tiden. Och det kommer säkert att komma några fler senare...

*****

Efter att ha gjort våra första ib-mål själva, köpte vi in nya till Västra skolan, vår kultarena. Dessa var vinröda och hopfällbara, jättefina. En träning ifrågasatte dock någon Lars-Erik "Larsa" Håkansson spänst. Larsa är, som ni som följt bloggen vet, en lång och snäll man med kanske något nedsatt vighet. Någon sa att han inte skulle kunna hoppa över målburen.Därför var han (ung och trotsig) tvungen att försöka. Och klarade det. Med nöd och näppe. Med en liten touch. En liten. Lag som skulle spela match mot oss I Falun kunde efter detta ställa följande fråga:

Ska vi spela i Västra skolan? Är det inte där dom har en ribba som ser ut som ett "U" på ena målburen?

*****

Patrik "Idof" Idofson. En legend. Bara namnet. Unikt. Men förutom "Idof" (knappt nån visste att han hette Patrik, inte ens vi som känner honom väl) var han en sån där som fick massor av smeknamn. Ett av de bästa var "Krutov". Detta kom till en gång då han i en U-lagsmatch trampade runt i ena hörnet med två försvarare hängande på sig och precis när han skulle skjuta halkade han och drog i samma ögonblick på världens dragskott som gick rä-rä-rätt upp i krysset.

Den som kom på namnet var förstås ingen annan än Micke "Hille" Hilleskär, mannen bakom hundratals odödliga namnändringar och smeknamn (hur kan man konkurrera med nån som ändrar på namn från t ex Peder Grek till Greger Pek eller Torkel Holst till Snorkel Torsk? Eller Vindrutetorkel?). Han tyckte att Idof just vid det tillfället liknade den gamle starke björnen i ryska hockeylandslaget, Vladimir Krutov. Så var det odödliga smeknamnet fött.

Att sen Idof ibland såg ut som han hade skridskoskydd på sig när han spelade är en helt annan sak.

*****

En annan hjälte från förr var Bengt Pettersson. Numera journalist på Dala-Demokraten. Bengt är mannen som antagligen uppfann begreppet Fighting Spirit. Benbrott, båda hälsenorna avslitna och ett par avsågade fingrar är bara några av hans fysiska åkommor han ådragit sig. Bengan är förmodligen även den enda som crosscheckat av en gammal Unihoc Original mot en motståndare. Ni kommer ihåg hur mjuka dom var...

Tillbaka till fingrarna. Bengan hade alltså bara fyra fingrar på ena handen. Även han var med och spelade Nattraiden (dygnet-runt, småmål, tre mot tre, världens största, Borlänge) ett par år. Ett år var han lagansvarig och fick bestämma namn själv på laget. Eftersom de var fem stycken i laget så skulle de heta - 49 Fingers. Genialt.

Domarna sitter uppe i tennisdomarstolar och dömer och inför varje match frågar de vilket lag som är vilket. Inför lagets första match frågade domaren: Vilket lag är 49 Fingers? Bengan sträckte upp sin hand och sa: Vilka tror du?

Frågan dök inte upp igen.

*****

'Pool tappade en mycket poäng hemma mot Fulham i 80:e minuten. Ödesdigert, trots att Torres fantastiska målform håller i sig.

*****

Och Patrik Nilsson i Sandviken gjorde sju mål igen. Han är helt galen! Även om bandyn är en mossig och förmodligen utdöende sport kan man inte låta bli att imponeras. Tänk om han, och bara smaka på det, skulle göra 100 mål i år?

*****

Dömde IBF Falun mot Gävle GIK igår, ett topplag i Superligan och ett topplag i division 1. Gick väl sådär. Har väl gjort en två - tre hundra bättre matcher i karriären... Tänkte innan att jag ska inte lägga mig i, låta spelarna spela, inte ta utvisningar. Men det funkar inte. Ett antal spelare klarar inte av det. Kunde ha tagit tjugo utvisningar de första 30 minuterna. Men hur kul hade det varit? Så många spelare vill så gärna ge, men kan inte ta. Och tror alltid att allt är avsiktligt.

Nåja, vi sa till kaptenerna och de sista 30 minuterna funkade bra. Det var bra kaptener och bra ledare och egentligen var det väl bara några i varje lag som var över gränsen. Men spelet är inte så kul, det är så mycket spelförstörande moment. Ett nedtränat Falun visade dock att de har ett mycket bra lag, med betoning på lag.

En kul parentes: Eftersom vi släppte på en hel del så kom det till slut en kommentar, som jag egentligen bara väntade på (man är ju rätt så rutinerad, ibland vet man exakt vad spelare kommer att säga och göra, och vilka som kommer att göra det) hela tiden. En spelare i GGIK:s bås tittade på mig och sa: Släpper ni så här mycket eller missar ni allting? Där har man för att man försöker låta lagen göra upp. Jag tänkte. Och tänkte. Och tänkte efter. Och svalde. Och tänkte efter igen. Räknade snabbt till 10.

Sen kom 2008 års första 2+10.

*****

Ett tag, när man var som mest "på" som domare, kunde jag faktiskt se redan på uppvärmingen på vissa att de skulle åka ut under matchen. Dessa spelare har en speciell aura. Brorsan var alltid så impad över att jag i stort sett aldrig hade fel...

*****

Men domarn....

*****

Hurra, jag gjorde fel! Då ökar chansen att göra rätt nästa gång.
/Nordström/