Vi ses på tisdag. Kanske...

Vi var ju ett ganska tight gäng från början, vi som startade Falu IBK och därmed också innebandyn i Falun. Det var dock lätt att komma in i gänget bara man var sig själv, och som vi sa, "rätt människa", dvs rak, ärlig, omtänksam om andra. Därför kom det varje år in ett par nya lirare då och då. En av dessa var Bosse Hedenskog, på den tiden duktig fotbollsback i Falu BS, senare sportchef på Dala-Demokraten. Men hans första match för Falu IBK (tror det var -87 eller -88) kunde mycket väl blivit hans sista. Jag vet att han i alla fall aldrig glömmer den...

Egentligen var vi denna helg spellediga men blev uppringda av ett annat klassisk falulag, HSK Innebandy (som startades av Urban Jansson, nu sportchef - tror jag - i Pixbo) sent på lördag kväll. Dessa skulle ha spelat match på söndagen men helt plötsligt hade motståndarna ringt på eftermiddagen och lämnat återbud. Urban ville hemskt gärna ha en match (de låg då i tvåan, vi i ettan) och undrade om inte jag kunde skrapa ihop ett lag och spela. Jag tackade ja såklart; på den tiden var inget omöjligt. Idag flyttar folk matcher om de saknar två eller tre spelare, "nej, inte kan vi spela match på bara åtta spelare heller?". Jesus. Det var bara att börja jaga vid 22-tiden på kvällen. Fick tag på alla i laget också faktiskt.

Problemet var egentligen två: Det första var att samtliga i laget utom en skulle på fest eftersom vi var spellediga, varav sju på samma tillställning. Det andra var att våra matchdräkter låg i en kasse på morsans balkong. Otvättade. Mycket illaluktandes. Samtliga ställde dock upp och spelade, och det var väl enda gången i min karriär ett helt lag som skulle spela match fick festa dagen före. Och dräkterna löste jag, som jag trodde jättesmart, med att spruta på lite parfym på dom. Tänkte att då luktade dom väl gått.

Matchen?

Spelades utan sarg. Utan domare. Vi fick stryk med 7-12. Samtliga var jättebakis (utom Bosse då), en spydde i handfatet under läktaren precis före matchstart. En sprang in på planen direkt från läktaren. Tröjorna luktade...ja...en blandning mellan utedass, kattpiss och Skansen.

Att Bosse överhuvudtaget ens visade sig igen var ett under. Men nästa träning var han där. Och blev kvar några år, trots sin fotbollskarriär. Han var väl "rätt människa".

Men när han kom hem efter matchen, måste han ha undrat.

*****

Såg IBF Falun - Järfälla i SSL live. Ännu en dag på jobbet för Falun. Och nu MÅSTE man sluta prata om att Falun har tur och flyt. Har man nio raka segrar och ligger på en betryggande andraplats måste man väl vara ganska bra? Inget storspel men så säkert igår. Då den enda stora "stjärnan" man har, Helgesson, knappt syntes så klev andra fram. Jonas Adriansson var fantastiskt bra, Skog och Jonsson hittade målet och en bättre debut kunde inte unge målvakten Teo Lindberg få.

*****

Men Herregud så dåliga Järfälla var. Det måste finnas tio division 1-lag som är bättre. Jag vet inte om det är deras taktik men de slog 8 av 10 passningar till sina medspelare i volleyhöjd. Och ett par spelare hade väl inte direkt innebandykropp om man säger så.

Fick faktiskt se matchen tillsammans med frugan alldeles ensam. Min näst äldste lade våra två yngsta och Helenas två äldsta var lite lekfarbröder och backup. Älskar barnen över allt på jorden men såå skönt att få några timmar ensamma. Det är inte så ofta. Kul också att träffa så många människor man känner. Man känner väl igen en sex-sjuhundra av de drygt elvahundra som var där. Alla känner apan, men apan känner faktiskt många också!

*****

Det här är visserligen gammalt, men så förbannat kul!

http://www.youtube.com/watch?v=HECRXbGM7tU&feature=related

*****

Måste vara en skön känsla för - och det är en oerhört stor cred till - Håkan Fåhraeus när tre (Adriansson, Kindström och Lindberg) av de spelare som han fostrat i ett av alla de lag han sliter och slitit med under åren startar en match i SSL. Att tre spelare från samma kull blir elitspelare är ganska ovanligt. Och jag tror det kommer fler från Håkans lilla "akademi". Till skillnad från ett elakt rykte toppar Håkan aldrig (nån gång har grabbarna tvingat honom till det), utan han litar på alla och spelar med de han har. Och delar ofta upp i två lika bra/dåliga lag vid cuper och liknande. Och dessutom bryr Håkan sig otroligt mycket om alla individer bredvid planen. Sånt skapar trygga grupper och därmed trygga individer.

Den största respekt från mig!

*****

Knock-knock-knocking on huvudkudden!

*****

Bråka aldrig med ett Toy
/Nordström/