Vad är hemligheten?

Vad är det som gör innebandyn så fantastisk egentligen? Är det lättillängligheten? Är det att det fortfarande är nån sorts nyhetens behag? Det finns nåt... som inte riktigt går att förklara. Innebandy är på nåt sätt lika mycket en livsstil som en sport. Det bor en sprudlande glädje och gemenskap i innebandyn som jag inte upplevt i andra sporter. Jag har varit tränare i fotboll, jag har spelat och varit tränare i badminton, jag har varit hockey- och bandyfrälst men än idag finns jag fortfarande kvar i innebandyn - och det är lika roligt!

Farten och fläkten, många speciella (i en positiv mening) - för innebandyspelare är speciella - människor, det unika, att sporten inte riktigt är lik någon annan, att alla - såväl Uffe, 6 år på dagis såväl som brandmannen, Ove, 51 år, kan spela. Gå på en innebandymatch, och det är aldrig stilla. Det händer saker hela tiden. Och de som säger att det inte är en tuff sport skulle ställa sig framför mål under en match... Trots avundsjuka och folk (oftast lite äldre herrar) som är rädda för att det nya skall slå ut "deras" sport så är det dags att konstatera: Innebandyn är här nu, sen också och förmodligen för alltid.

*****

Slötittade lite på Canal+ och matchen Hammarby-AIK. Förutom att Rickard Norling (även om han är ytterst kompetent) måste vara världens tråkigast människa (kan mannen le?), slås jag varje gång jag ser Lasse Granqvist av hur bra han är. Och då är han ännu bättre i radio. Jag känner Lasse sen gammalt och han är otrolig trevlig på sidan om medierna. Mycket jordnära och inte det minsta stöddig. Och fantastiskt kul. Jag har faktiskt dömt en innebandymatch med honom en gång. Man kan säga att han minst sagt var mycket karismatisk i den rollen också... Han har ju haft ett ganska stort engagemang inom innebandyn, både i SIBF, Stockholms distrikt och AIK. Vilket han dock inte skyltar med så ofta. Tyvärr. Men det är bra att du håller på din integritet, Lasse!

*****

Jag har ett nostalgiskåp i vardagsrummet (jag har faktiskt fått tillåtelse av min fru att ha det där) där jag har rätt så mycket prylar från 70- och 80-talet som jag sparat alt. handlat på mig.
En av sakerna som jag är mest stolt över är ett samlaralbum från fotbolls-VM 1978. Som är helt komplett, inte en bild saknas! Jag var en riktig Holland-fan och verkligen hatade Mario Kempes när han avgjorde VM-finalen. Min absoluta favorit var holländaren Rob Rensenbrink, jag tyckte han hade så coolt namn...

Jag har även två Sony Walkmans (heter det så i plural?) som ligger i skåpet. Den ena är vattentät. Det mest fascinerande med alla Walkmans som gjordes som var vattentäta var att alla var gula. Varför det?

*****

Ninna-ninna-ninna-na, ninni-ninna-ninna-na, dagens boktips: Väktare av Dean R. Koontz.

*****

I morgon bitti skall jag börja jobbet klockan sju. Är oftast först och ensam vid den tiden. Lugnt och skönt, kan lyssna på nåt gammalt kassettband från nittonhundrafrysifast och äta tunnbrödmacka (järnspikar vad gott det är; bara smör, inget pålägg) medan man jobbar.

*****

Natti Natti!


Oh my God, they killed Kenny!
/Nordström/